Maskin + Danshögskolan = sant

Institutionen för maskinkonstruktion som jag tillhör ligger allra längs bort från huvudbyggnaden av KTH. Det ligger så långt bort att det till och med är en liten skog som skärmar av sektionen från övriga KTH. Nu under hösten har Danshögskolan flyttat in till byggnaden precis brevid oss. Under invigningen till danshögskolan stod det med stor banderoll "Maskin och danshögskolan" upphängd när man kommer till Brinellvägen där vi befinner oss. Det är som en dålig collegefilm där tjejerna och killarna är uppdelade i olika skolor. Killarna på maskinsektionen är nyfikna på tjejerna (det är nästan bara tjejer som pluggar där) som är lika nyfikna på killarna. Men det finns en osynlig gräns där mellan byggnaderna där ingen från vadera byggnaden vågar passera. Vi vet ingenting om dem och de vet ingenting om oss mer än byggnaderna ser identisk ut med varandra. Det kallar jag för kontrast.

Sex and the city

Trodde aldrig att jag skulle sjunka så lågt som att börja titta på "Sex and the city". Tidigare har jag dissat serien utan att ens ha gett den en ärlig chans på grund av att jag inte ville hamna i samma fack som de stereotypa bögarna (ja, det är bara bögar och tjejer som kollar på serien). Cristina rekommenderade mig att se serien, som blev chockad att jag som bög inte har kollat på mer än än typ ett avsnitt, och sa att jag gärna fick låna hennes box medan hon var borta.

I brist på saker att göra såg jag ett avnitt, och nu är jag alltså helt fast. Serien träffar mig rakt i hjärtat och det roliga eller kanske tragiska är att jag känner igen mig när jag tittar på serien. "Sex and the city" är som bättre än den bästa terapeuten jag har gått hos och Carrie är som ens tröstande vän när man är som bittrast. Trots att jag inte är så van vid den kitschiga 90-tals stilen är serien chockerande sexigt och lyxigt. Detta tack vare de smarta dialogerna och inte minst den snygga hissmusiken som man stöter på hela tiden under seriens gång.

Tre säsonger, man kan sammanfatta det hela med för många avsnitt och förjävla lite tid.

Får i vargakläder?

Fan vad sjukt dålig jag har varit på att blogga på sistone.

Har precis blivit färdig (nåja nästan) med en artikel om Blandaren. Intervjuen var över all förväntan och faktiskt riktigt spännande. Hade egentligen planerat in att göra en Filip & Fredrik och spela tjejerna en liten spratt med paralleller till herrtidningen Moore, men det slutade med att jag istället skickade in artikeln för att låta de skumma igenom om det var nånting olämpligt de inte ville ha publicerat. Detta var inte på grund av feghet men tjejerna fick mig att känna en enorm respekt för Blandaren. Sen hade jag inte hjärta att vara elak när de var så extremt trevliga och log mot mig för att jag skulle känna mig trygg i deras sällskap under intervjun. Nåväl jag är nog ingen elak person och det är väl kanske en positiv egenskap.